Naturligtvis blir det inte som planerat alla gånger. Det är bra, det leder till utveckling. För det mesta. Igår var en allmänt kaotisk dag, det var många saker som inte blev som det var tänkt.
Det fanns ingen bra färsk fänkål, och den fina sötpotatisen jag klämde på i mataffären för några dagar sedan låg nu och såg, ja, klämd ut. Dillen måste jag lagt i någon annans kundvagn, för jag vet att jag tog ett knippe.

Men rabarbersalladen blev urgod, fast på ett annat vis. Tydligen gillar jag smakkombinationen syrlig rabarber – aningens  fänkål – dill.

Den här gången slantade jag rabarbern och lät den ligga i dressingen med löken och marinera en timme innan matdags. Det berodde mest på att livet kom emellan, men resulterade i att smakerna gick ihop bra och rabarbern blev mjukare i både smak och konsistens. Det blev godare. I brist på färsk fänkål hamnade fänkålsfrön i dressingen, likaså frystorkade dillspetsar istället för färsk dill. Det blev så lyckat att jag måste skriva ned det.

Frystorkad dill är inget jag är van vid. Påsen köpte jag på en marknad i höstas, utan att riktigt vetat vad jag ska göra med. Men den funkade riktigt bra i dressing. Bättre än Zetas färdiga dillolja. Det kommer antagligen packas ned en liten påse dill till sommarköket.

Rabarbersallad version 2

• 1/2 sommarvitkålshuvud, strimlad
• 30 cm rabarberstjälk, slantad
• 1 vårlök, det vita i tunna halvmånar, det gröna i ringar.

Dill- och fänkålsdressing

• 1 1/2 msk äppelcidervinäger
• 1 1/2 msk torkade dillspetsar
• 1 tsk mortlade fänkålsfrön
• 2 tsk honung, kanske lite mer
• 1 tsk salt
• nymald peppar
• 3 msk rapsolja
• en skvätt vatten (1 msk?)

Det här är rätt rakt fram, för att använda engelska uttryck.
Blanda ihop dressingen. Häll den på rabarberslantar och det vita av löken i en stor skål. Låt stå en timme. Blanda ihop med vitkål och gröna lökringar.

Vi åt salladen med en chilistark, grovmalen fläskkorv från Taylors and Jones, deras Irish Dragon. Ja, det smakade bra.

Den här salladen som var en av förra årets överraskningar ska vi äta ikväll, med god korv och kanske en sötpotatissallad.

Jag hittade korvar från Taylors & Jones i en butik jag passerade, roligt att man inte behöver åka in till stan för att få dem!

Repris:

Vitkålssallad med rabarber, fänkål och dill

2 små stänglar rabarber
1 litet fänkålsstånd
1 dl finskuren dill
1/4 sommarvitkålshuvud

Dressing:

1-1,5 msk vit balsamicodressing
1-2 tsk honung, den större mängden om rabarbern är väldigt sur
1 tsk salt
nymalen svartpeppar
2 msk rapsolja

Blanda ihop, låt stå ett par minuter innan servering – men inte så länge att salladen faller ihop.

Nu har strömmingen kommit här i inre skärgården. Det är roligare och nästan mer speciellt än kräftpremiären nuförtiden, när skaldjuren släppts fria när dett gäller inköp. Strömmingen kan inte människan påverka, den kommer när den kommer.

Så när jag i helgen roade mig hemma hos vänner och bekanta tog fadern barnen och affärsbekanta ut i den vackra sommarkvällen med båten. De två gästerna hade aldrig fiskat förut. En vik och två öar bort sänkte de strömminghäcklorna och enligt 8-åringen han de inte räkna till 20 innan det var full på alla krokar! På en halvtimme var en hink mer än halvfull. Då var det ändå bara tre av fem som fiskade, en var fullt upptagen med att hjälpa de andra häkta av fisken och tonåringen tog som sin uppgift att bryta nacken av fångsten.

Med den mängden ansåg kaptenen/värden/vanefiskare att det fick vara nog, han visste vem som skulle få rensa.

Väl hemma tog det två timmar att rensa strömmingarna, nästa dag två timmar att lägga in och städa köket.

Det blev 108 st silvriga fiskar. 1, 7 kg rensat och klart. Efter att ha donerat burkar till gästfiskarna och andra vänner är kylen fortfarande full med fisk.

Samma morgon skrev Gitto om kräftinspirerad strömmingsinläggning. Det vore kul att prova, men föll på att latmasken inom mig inte orkade åka och köpa det som saknades.

Det fick bli en alldeles vanlig inlagd strömming med väldigt lite socker och väldigt mycket rödlök, min barndoms strömming.

Väldigt gott på knäckemacka!

Ättiksströmming

• Till 1 kg orensad strömming eller 600 g rensad.
• Salt
• peppar
• smör
• dill
• rågmjöl
• 2 st rödlökar

Lag:

• 3 dl vatten
• 0,5 dl  ättiksprit 12%
• 0,5 dl  socker
• 1 st  lagerblad
• 10 st  vitpepparkorn, lätt krossade

Salta strömmingen och låt den ligga och rimma i 20 minuter.
Lägg fiskar med skinnet neråt på en skärbräda.
Lägg på en yttepytteliten klick smör och en nagelstor hög dill. Lägg på en strömming ovanpå. Alternativt vik dem dubbelt så de färdiga flundrorna inte blir så stora på knäckemackorna.
Vänd flundrorna i rågmjöl – mycket godare än andra alternativ tycker jag.
Stek i smör ca 3 minuter på varje sida.

Koka ättikslagen, låt svalna. Häll den på strömmingen. Låt härligheten stå i kylen minst  ett dygn innan tjuvsmakning. Hållbarhet ca två veckor i kyl, längre om man inte lyfter ut den titt som tätt.

Åh, alla dessa dagar i Maj när man springer från den ena avslutningen till den andra, det är föreningar och klassfester och skolavslutningar och jobbsaker. Inte hinner man riktigt med allt som man egentligen skulle vilja hinna.

Men man måste äta. Kanske en snabb tallrik med gravad och rökt lax, massor av avocado och några ägg? Till det en försommargrön bulgursallad med belugalinser, carlipaprikor, persilja och vindruvor? Toppa med en kräm av majonnäs, gräddfil och citron så blir alla munnar glada. Kroppen också, för det fullkomligt svämmar över av Omega-3, järn, fibrer och annat som är nyttigt.

För några dagar sedan provade vi äntligen Mirakulin. Det var fnissigare än man nånsin kunde tro. Inte för att de kemiska substanserna förändrades i hjärnan, nej, det är inte så det fungerar,  utan för att smaksensorena på tungan förändrades så kraftigt.

Mirakulin kommer från det afrikanska bäret med det fantastiska namnet Miracle Fruit. När mirakulintabletten får smälta i munnen luras receptorerna för sött på tungan och aktiveras istället  av syra. Resultatet blir att citroner blir söta och rabarber smakar smågodis. Effekten håller i en halvtimme, ungefär, för att ha försvunnit helt efter ett par timar.

Eftersom man ser vad man äter och hjärnan ”vet” att citron inte är helt igenom angenämt blir överraskningen när man äter en klyfta stor.
Grapefrukten innebar ingen större förändring, beskan var så mycket högre än syran i vårt exemplar att den mest smakade just beskt.
Cococola smakade brödsirap, och grillvinet förvandlades till svarvinbärssaft.

Tråkigt nog provade vi inte chili eller tabasco, det får bli nästa gång.

Om det blir någon nästa gång, förstås. Vi köpte våra på nätet tidigt i november förra året. De dök inte upp innan jul, så som tänkta julklappar fick de avskrivas. Plötsligt i januari ligger det ett kuvert i brevlådan. Inte den mest trovärdiga e-handelssidan, milt uttryckt. Efteråt är vi glada att vi beställde mot faktura och inte betalade med kort.

I kväll är barnen och jag utan husets herre. Det gör oss absolut ingenting, eftersom den frånvarande också är skaldjursallergiker och vi andra passar på att lyxa till fredagkvällen med kammusslor – de som ibland kallas små pilgrimsmusslor.

Gräddsåsen gjorde rätten väldigt mättande, det blev över till lunch imorgon.

Pasta med vermouthgräddiga kammusslor och smörstekta carlipaprikor

• 400 gram  frysta kammusslor, tinade
• 1 stor vårlök, skuren i bitar och skivor
• 1 msk smör
• 2 tsk vermouth
• 1,5 dl  vispgrädde
• 1,5 dl vatten
• 1 msk  hackad färsk basilika
• 1 msk  hackad färsk persilja
• 1 tsk  salt
• 0,5 tsk  chili flakes
• 0,5 skal från citron
• 1 tsk  nymalen peppar
• 1 msk färsk riven parmesa
• 2 msk färsk riven grevé
• 400 g frusna kammusslor, tinade

• tunn spagetti

• 6 st carlipaprikor, de ser ut som stora, ljusgröna chilin
• smör
• salt

Koka pastan så som man brukar koka pasta.

Dela paprikorna på längden och pilla ut det lilla kärnhus som finns. Stek i smör i stekpanna på medelvärme till de blir läckert brynta. Salta.

Mjukstek det vita av löken i smör på mellanvärme 4-5 minuter. Häll på vermouthen och låt koka in. Häll på grädde, vatten, kryddor och det gröna från löken. Låt koka ihop 8-10 minuter.
Lägg i kammusslorna och låt de bli varma, men koka högst en halv minut.
I med den rivna osten, rör om försiktigt. Severa med nykokt pasta och stekt paprika.

Härliga grilltider! Efteråt vill man kanske ha lite sött. Det här är ett smakrikt och hyfsat nyttigt alternativ, om man nu bryr sig om sånt. I vilket fall som helst åt våra ätare med god aptit. Vilda fantasier framslungades om anansodlingar på tomten, för att kunn äta mer.

Inspriationen kommer från allommat.se som har en vuxnare smaksättning med mörk rom.

Grillade ananasspett
till 4 stora portioner

• 1 st ananas, ganska liten för en ananas
• 3 msk sirap
• 1 st citron, saft och skal

Passionsfruktskräm:

• 200 g färskost
• 1/2 dl créme fraiche
• 0,5 dl florsocker
• 1 knivsudd vaniljpulver
• 3 st passionsfrukter, urskrapat fruktkött

• Skalad, skivad kiwi som dekoration och smak.

Skala och klyfta ananasen i lagom grillbitar. Om mitten är träig, skär bort den. Trä upp bitarna på spett.
Blanda ihop sirap citronskal och -saft. Pensla detta på anansen. Låt stå en stund, förslagsvis medans huvudrätten äts. Grilla ett parminuter, men passa noga: det söta bränns lätt.

Krämen:

Blanda ihop, låt stå svalt. Servera med de nygrillade, varma spetten.

Bakad cheescake med vit choklad
Den är mastig, räcker till många, kanske 12-15 bitar

Botten:

• 15 st digestivekex, drygt ett halvt paket
• 100 g smör
• 1 msk socker

Fyllning:

• 100 g vit blockchoklad
• 1/2 dl  grädde
• 600 g -färskost
• 1,5 dl socker
• 2 ägg
• 1 ägggula

Finhacka kexen i matberedare. Blanda i rumsvamt smör och socker, rör precis runt med pulsknappen så det blir en smulig massa.. Tryck i blandningen i en ugnsform (ca 26 cm diam). Grädda 10 minuter i 175-gradig ugn, låt sedan svalna.

Smält den vita chokladen i grädden i micron. Blanda färskosten och sockret, sedan i med äggen.  Blanda i den lösa gulan allra sist.
Blanda chokladblandningen och ostblandningen och häll den på smulbotten. Grädda kakan i 120-gradig ugn i ca 80 minuter tills den stannat även i mitten, men inte fått färg. Låt kakan svalna.
Om önskat, bre på en gelétopping.

Låt stå svalt över natten, den blir bara godare och godare.

Rabarbertopping

• 250g rabarberstänglar – 3  stycken
• 4 blad gelatin
• 1/4 tsk vaniljpulver
• 1 msk koncentrerad apelsinjuice
• 1/2 dl socker
• 1 1/2 dl enkelt, torrt, vitt vin
• 1/2 dl vatten
• 2 cl Grand Marnier eller annan apelsinlikör

Lägg gelatinbladen i vatten 10 minuter.
Skala rabarbern och skär den i tunna bitar.
 Lägg bitarna med vin i en gryta. Vattnet ska nätt och jämt täcka. Om det behövs: ha i lite, lite vatten.
Tillsätt vaniljpulvret och sockret. Låt koka upp och sjud ca 5 minuter. Ta upp vaniljstången.
Lägg i de urkramade gelatinbladen och låt dem smälta.
Tillsätt apelsinjuice och  likören. Låt svalna. Häll gelén cheesecaken. Det tar tid innan gelén stelnat, få inte panik.

Ett tips jag jag fick efter jag gjorde den här cheescaken är att låta det röda skalet från rabarbern koka med för att få en fin röd färg. Plocka ur skalen innan gelatinet kommer till.
Ett annat tips är att göra rabarberlockar att dekorera med. Skala en rabarberstång på längden med potatisskalare. Lägg remsorna i iskallt vatten minst en timme, så kommer de krulla sig.
Innan dekorering, låt lockarna ligga i en marinad av sirap och citronskal en liten stund. Några lockar blev jättefina – men inte så populära att äta.

På morgonen hade Geis Skeie hunnit besöka morgonsofforna, både SVT (7:50) och TV4 (19:25).

På fyran lagade han två av rätterna, vars recept hamnade på recept.nu:

Akvavitgravad, sotad lax med sparris och jordärtkocksomelett

Vitchokladdessert med rabarber, jordgubb och basilika

I den ingår också glass och sorbet. Observera tricket att koka med det avskalade av rabarbern i sockerlagen för att får den fina röda färgen. Självklart, bara man kommer på det.

Pappersmedia var där:

Allt om mat gjorde en liten intervju.
Monika Ahlberg som bloggar på Allt om Mats sida var också där.

Ica-kurirens skribent Måns firade 17:e Maj.

Några bloggare:

Omstartade matbloggen Matblogg fick en inbjudan.

Gourmet- och Taffel.se-skribenten Alf Tumble fick intressanta tankar om mat- och spritkombinationer.

Mitt trevliga bordssällskap Anne har skrivit om sina intryck, liksom världens vänligaste Receptomaten som livebloggade. (1, 2, 3, 4, 5).

Den nya trevliga bekanskapen @palace pikar rejält på Twitter genom att antyda att vi undanhåller samtalsämnena för läsarna. Jaha, vad svarar man på det? Jag är inte helt säker på nivån för ironi och sarkasm här, men väljer att tolka det med glimt i ögat.

Som jag ser det stack två teman  ut:

• Är matbloggare (och andra matintressede) stämningsförstörare som analyserar maten i färg, form, smak, historia och tillagningssätt, istället för att bara vara i stunden och njuta av det sociala mötet  och den goda stämningen? Eller är det ett sätt att fördjupa upplevelsen? Kanske till och med ett sätt att visa respekt för kockens kunskaper?
• Vinlistor, speciellt långa sådana,  skrämmer resturangbesökare. Istället för att signalera exklusivitet blir budskapet exkluderande – inte samma sak. Gästen tar det den känner igen eller känner sig nästan lurade om den rekommenderade 1200 kr-flaskan inte smakar som flytande guld.

Men bara för att blodet bubblar och benen har spring och man inte alls vill spärra in sig i köket – glöm inte att snabbfixad mat inte behöver betyda närmsta plasttråg i kvartersbutiken.

En långbakad fransyska är utmärkt sommarmat! Sätt in den några timmar på kvällen och gå sedan ut och njut. Väl hemma igen har man kött till många sommarmåltider.  Just nu är fina bitar fransyska bättre i pris än under kura-hemma-med-grytor-perioden.

Helgens köttbit på 1,8 kg räckte till matiga lunchmackor hela helgen och dessutom en god köttsallad. Total nedlagd tid för förnämliga måltider var låg. Tack vare den långa tiden i ugnen hade kryddningen verkligen gått in i köttet.

Tiden? Vår ugn är fruktansvärt opålitlig, den svajade mellan 90° och 140°. Då tog det ungefär 4 timmar för en avlång bit. Den digitala kötttermometern litar vi däremot på, så när den visade 63° tog vi ut nötsteken.

Långbakad nötstek

• En rejäl bit fransyska
• 1 msk salt
• mycket peppar
• 3 msk olivolja
• 2 vitlöksklyftor, pressade
• rejält med örtkryddor efter smak, den här gången rosmarin och citronskal

Om köttet inte är nätat – bind upp det.
Rör ihop olja och kryddor och massera in i köttet.
In i 120°-ig ugn tills innertemperaturen är 63°. Då är köttet ordentligt rosa.
Låt köttet vila en halvtimme på köksbänken i folie, för att sedan ompaketeras för kylning.
När det är dags att äta, skiva tunnast möjliga som rostbiff.

Snabba macktips:

• Grovt rågbröd, tunnskivad nötstek, något salladsblad, en aning fransk senap, en klick bostongurka (eller hackad inlagd gurka med en nypa socker) och en klick gräddfil.
• Surdegsbröd, färskost, tunnskivad nötstek, sallad, grillad paprika.
• Surdegsbröd, majonnäs, tunnskivad nöststek, tomat, nymalen peppar,  rostad lök.