Matmässa? Njaääe.

Helgens besök på matmässan slutar mest med en massa frågetecken som gnager likt sandkorn i sommarskorna.
Visst var det roligt att vara där, men för vem är mässan egentligen? Vinkonnessören? Nybörjarkocken?

Det kändes nästan som två helt olika mässor, en vinmässa med kapitalstarka utställare med de största varumärkena i bagaget. Internationell känsla, men man lyckas inte riktigt nå ut till konsumenten med detta struliga kupongförfarande. Dåligt med information, bara varumärken, flaskor och bestsällningssedlar. Oftast inget om varför, när, druvor, smaker, historia.
Det förutsätts att man är munskänk och vinkännare för att kunna ställa rätt frågor, om man får tag på någon ståndansvarig i denna trängsel.

Den andra delen var en månglarmässa med småttiga, puttinuttiga, överlastade stånd, placerade längs trånga affärsgator likt vilken julmarknad som helst, med rökt korv och marmelad. De som arbetade i stånden var överlag mer inställda på att sälja än att informera.
På en julmarknad behöver man i alla fall inte betala för att komma in.
Mycket billighetstjafs till köket, många meter stekpannor av ett slag man hittar överallt. Billiga kokböcker, udda tidningar.
Ekolådan och Årstiderna hade i och för sig väldigt fina mässtånd, men de känner jag ju redan till. Hoppas fler fick upp ögonen för dem.

Men jag saknade det udda och det flärdfulla på matsidan. Noblesseköks tomma monter och Globalknivar fanns visserligen men gav ingen ahaupplevelse.

Ska man ha behållning av mässan ska man kanske betala extra för seminarierna och vinprovningarna. Annars kan man hoppa över att gå dit om man inte har gratisbiljett. Som Frida skrev: Åk till Hötorgshallen istället, och lägg mässbiljettpengarna på en bra mattidning istället.

Några saker jag (och tydligen Kinna också) ändå fastnade för var den östgötska småskaliga producenten Tistelvind med syrade grönsaker. De syrade vaxbönorna var underbara, de behöll lite av sin spänst i jäsningsprocessen, fin kryddning.
Den heta kimchin var verkligen het, göt sig nog bra att piffa till en snabblunch. Man kan göra kimchi själv.
En liten varning för de syrade morrötterna dock. I min mun var de riktigt äckliga, men så gillar jag inte kryddnejlika som var en baskrydda i dem.

Ett annat guldkorn var kittosten Linus från jämtländska Skärvångens bymejeri. Vilken ost! En ost av havartityp, rund fyllig, inte riktigt så salt som en del sorter kan vara. Dagens fynd!

Deras get- och fårostar av camemberttyp var också mycket goda, men aningens för snälla, ändå kommer jag att pröva dem igen på nästa skidsemester i de trakterna.

Strutskabanossen från Stigtomta var mjuka i gommen men med sting. Jag inbillar mig att de är nyttigare än andra korvar. Eftersom jag gillar småskalig verksamhet och hårt arbetande småföretagare måste jag rekommendera dem. De kommer att finnas på nästa Streetmarknad.

Som notorisk kaffedrickare har jag aldrig tidigare provat chaite, det blev premiär på mässan och hem följde ett paket påste från Twinings. Väl hemma konstaterade jag att det smakar uppblötta pepparkakor. Gott men ingen sensation, även om barnen nog blir förtjusta.
Det är bättre att prova att göra det själv.

Nästa år kommer jag att beöka den parallella båtmässan istället, även om jag kanske, kanske smiter in på matmässan en stund också. Tyvärr är den inte värd ett besök i sig.

Annonser
Explore posts in the same categories: Matprat

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: