Posted tagged ‘Andras mat’

Huru Herr Linder hjälper mig lura barn

17 mars 2010


Det här var största överraskningen på länge. Att de här ingredienserna tillsammans kunde inta den ljuvliga, annorlunda smakklädseln! Fläskkött, surkål, chili och kummin, avrundat med fet gräddfil! Mums! Tack, Jens Linder , för den.

Surkål kräver nog “aquired taste”, man måste lära sig att tycka om det, tror jag. Min make som är en allätare har svårt att älska kålen lika mycket som jag, även om han när vi ännu inte hade barn snällt åt det en eller två gånger per år. I alla fall om jag sköljde den noga och blandade med gräddfil och salta, gröna oliver – allt för att krydda bort smaken av mjölksyra. När vi sedan blev barnfamilj har mina surkålscravings fått tryckas undan när entusiasmen varit så sval.

Men nu j…..ar ville jag införa surkål bland familjerätterna.

Lyckat! Grytan blev fyllig, spännande, rund, med tydlig syrlig ton utan att direkt smaka surkål. Mängden kummin var perfekt, den kunde anas bakom de andra smakerna utan att ta överhanden, chilin gav en aning angenämt eftersting. En syrlig gulasch, kan man sammanfatta.

Efteråt frågade jag barnen, utan att berätta grytans innehåll, om de kunde tänka sig att någon gång äta surkål.

— Aldrig i livet, svarade de i kapp.
— Det har ni just gjort, svarade jag, fortfarande jublandes inombords.

Surkålsgulasch – återkomsten
4 portioner

  • 600 g benfri fläskkarré
  • 3 msk smör
  • 4 gula lökar
  • 3 vitlöksklyftor
  • 3 tsk paprikapulver
  • 1 tsk  chilipulver
  • 1 liter oxbuljong
  • 2 tsk kummin
  • 1 tsk tomatpuré
  • 1/2 msk pressad citron
  • 400 g surkål
  • 1 msk vetemjöl
  • 3 dl smetana
  • salt  och 
svartpeppar

Skär köttet i 3 centimeter stora bitar. Bryn bitarna i smöret i en stor gryta.
Finacka lök och vitlökt, ägg i grytan och låt det fräsa ett par minuter under omrörning.
Krydda med paprikapulvret och låt fräsa i ytterligare 1 minut.
Ha i buljongen, kumminfrön, tomatpuré , citron och  surkål. Låt sjuda 40-50 minuter tills köttet är helt mört och lättdelat.
Ta grytan från värmen.
 Rör vetemjöl smetanan. Blanda snabbt ner redningen i grytan under vispning.
Smaka av med salt och svartpeppar.
Servera med kokt potatis, ättiksgurka och inlagd paprika.

Annonser

Filopaj med feta och fel

11 juni 2009

Jag har inga hemmafruanlag. Jag är varken tillräckligt desperat, skointresserad eller i behov av hemliga älskare eller tillräckligt duktig matlagare.

Det här receptet lät lovande, Lottas alter ego gör vanligen så fantastiska recept. (För att inte nämna hennes foton! Eller hennes roliga texter!)
Samtidigt skulle det kanske vara en bra idé på båten i burkugnen med konserverade grönsaker och filodegen i vacuumpack. Visst blev det ganska gott, men inte så gott att jag skulle göra det igen likadant. Lite okryddat, såsigt. Utseendet var ändå trevligt. Gissningsvis ligger felet hos mig, men vad? Tål att kluras på.

Till pajen serverade vi chips av lufttorkad skinka, kokta ägg och en broccoli-blomkålsblandning.

Jag skriver ner hur jag gjorde här för att kunna förändra receptet efter eget tycke senare.

Filopaj med tomat och feta
Ursprunglig receptmakare: Lotta Lundgren, men jag har ändrat lite

2 vitlöksklyftor
2 förpackningar krossade tomater
1 msk honung
1/2 tsk fänkål
salt och svartpeppar
3 ark filodeg
olivolja
1 burk cannelinibönor
1 burk kronärtskockshjärtan, delade
12 svarta eller röda oliver
450 g blandade tomater i trevliga bitar
1 förpackning (200 g) fetaost

 Sätt ugnen på 200°C.
 Pressa vitlöken och fräs tills de får aningen färg i olivolja. Tillsätt krossad tomat, honung och fänkålsfrö och smaka upp med salt och nymalen svartpeppar. Låt puttra ihop till lite fastare konsistens, ca 30 minuter men minst 10.
Fodra en springform med filodegen, pensla lite olja mellan lagren och fyll med tomatsåsen, kronhjärtan, oliver, tomatbitar och fetaosten bruten i bitar.
Grädda i ugn, 25 – 30 minuter .

Nu till mina noteringar – skrivna av mig för mig:
Jag lade till bönor och en burk tomater så att det skulle räcka och mätta alla. Tanken var bra, men naturligtvis blev det mer vätska. Den fyllde formen en dryg centimeter upp, inte mer, men blev såsom tomatsåser alltid blir, rätt såsig. Nästa gång kommer jag ha i tunna skivor potatis också. De färska tomaterna vätskar sig ju också.

Det blir mycket grönsaker – som är helt okryddade och ligger ovanpå tomatsåsen på grund av mängden. De måste i min mun kryddas. Vänd dem med lite olja, salt, peppar och timjan innan.

Filodeg är trevlig, men öppna inte ett paket extra för det här – det går ju bara åt tre av 12 ark. Filodegen gör mycket lite för vare sig smak eller konsistens i den här rätten, men mycket för utseendet. Det går förstås inte att lyfta pajen ur formen med så få ark och så mycket grönsaker.
På båten går smörpapper utmärkt. Fördelen är att det ser trevligt ut och att det blir lättare att diska. Rätten bli då mer som tomatbakade grönsaker.

Det borde ha varit mer vitlök i. Dessutom hade jag uppskattat mer fetaost – trots en bra, smakrik sort, men resten av familjen tyckte det var lagom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Marinlyxig granatäppelmarinerad rostbiff

09 juni 2009

Att packa ihop familj och prylar för att sticka ut på sjön på fredagkvällen inför en låååååång helg är härligt. Den omedelbara avkapningen av vardagsbanden är skön. På ett kick är man långt bortanför vardagens malörer och trätoämnen.

Jaja, man får ta lite trams innan, med en massa diskussioner om kalas och träningar hit och fester och kompisar dit. Naturligtvis måste man packa ohemult mycket kläder för alla situationer och en massa mat, för likadledes massa situationer. Men det är det värt.

Att förnya maten är det svåraste. Trots allt blir köket hårt begränsat. När man inte heller gillar färdiglagade saker som köpt potatissallad med rostbiff begränsas hitte-påt ytterligare.

Men det går att göra hemgjord potatissallad dagen innan, den köpta rostbiffen kan piffas upp. Voilá – rena rama lördagsfestmaten!

Med inspiration ur boken  "Ditt nya skafferi" blev lördagslyxen en saftig rostbiff, eftermarinerad i syrlig granatäppeljuice och mynta med knaprigt krunsch till, nedkurad i kajutan med fotogenlampor mot  den 5-gradiga kylan utanför,.

Rostbiff på Persefones vis

600 g rostbiff, tunt skuren
1/2 dl granatäpplesirap
1 msk kalvfond
2 msk olivolja
svartpeppar
1/2 tsk torkad mynta
1/2 dl vatten

1/2 dl rostade solrosfrön
1/2 dl rostade, hackade hasselnötter
granatåpplekärnor

Blanda ihop dressingen hemma – eventuellt utan vattnet för att spara plats. Gör även  i ordning nötter och granatäpple hemma.

På båten: 1 timme innan matdags: ta fram rostbiffen och lägg på ett stort fat eller en skärbräda. Vik uppkanterna som avrinningsskydd. Häll på dressingen utblandad med lite vatten vid behov. Låt stå. En varm sommar dag är det viktigt att tänka på kökshygienen och låta köttet marineras svalt. En inte lika vacker lösning är att marinera det i en plastpåse och lägga upp senare.

Innan servering, strö över nötter och frön.

Hur kommer Persefone in i det hela?
Jo, hon är starkt ihopkopplad med granatäpplen och deras kärnor, och enligt den grekiska mytologin med hur årstiderna uppkom.

Persefone var dotter till Demeter och Zeus. Hon blir kidnappad till underjorden av den förälskade dödsguden Hades. Modern Demeter börjar leta efter dottern, under tiden glömmer hon sina uppgifter som fruktbarhets- och skördegudinna och all växtlighet på jorden dör.

Till slut griper Zeus in och befaller Hades att släppa Persefone fri. Men Hades lurar flickan att äta ett granatäpple innan hon går. Det låter väl inte så farligt, men den som äter av de dödas mat kan aldrig lämna deras land: Persefone är fast!

Än en gång griper Zeus in och ändrar reglerna: Det antal kärnor hon ätit ska bestämma hur länge hon får vara på jorden hos mamma Demeter. Hon får vara nio månader på jorden men måste resterande tre vara i dödsriktet. Då är det kallt och kyligt på jorden, när Demeter sörjer henne.

Därför såg jag till att mina barn åt många, många granatäppelkärnor.

(Bild från Wikipedia Commons)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rabarbergott

10 maj 2009

Den här nöjda munnen har just slafsat i sig grillade kycklingsspett med likaledes grillad polenta och grönsaker, massor av svartvinbärssaft men framförallt, med stor förtjusning, vaniljgräddglass med varm, falsk hjortronsylt.

Den falska hjortronsylten från Kinnas bok I mormors skafferi var riktigt, riktigt bra. Färgen är lite mysko, orange och ljusgrönt blandat, men ljummen påminner smaken faktiskt om hjortronsylt. Kall kommer mer av rabarberns smaker fram. För en gångs skull blev det rostat bröd med denna sylt-marmelad på till frukost. Söndagsgott!

I receptet ska morötterna malas. Någon kvarn finns inte i det här huset, matberedaren fick rycka in och flisa de förvällda morötterna. En tredjedel morötter, en tredjedel rabarber, en tredjedel socker och en skvätt vatten, låt koka i 20 minuter. I min sats blev det lite pektin också, det nykokta kändes lite löst.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Stekta sparvar

02 maj 2009
 "Jag tycker det är viktigt att se framtiden an i ljusa färger.
Att vara pessimistisk hjälper ingen, varken Dig själv eller andra. Men det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa." – Kungen, jultal 2002

Optimism och framtidstro. Kanske var det det jag kände häromdagen när jag bläddrade i Hirams Blå kokbok. Egentligen var jag på jakt efter originareceptet till Hirams Änglamat för att stämma av om min gamla lapp stämde med originalet – jag hittade det förresten inte.

Hennes kokböcker är väldigt trivsamma att läsa, fyllda av humor, kreativitet och värme. Självklart är de färgade av sin tid, med ett annat utbud av råvaror, men vad gör det? Glädjen till mat och kokkonst har inget bäst-före-datum. Hon påverkade matskriveriet ordentligt. Dessutom: Hon samlade på dåliga recept! Kul, tycker jag. Lyssna när hon dissar kombinationen kaviar-banan! Det borde Kalles chefer ha lyssnat på.

Ögonen fastnade på rubriken Stekta sparvar. Klart intresset ökar, vem vill inte att stekta sparvar flyger in i munnen?
Här var det ett recept med fläskkött marinerat i saffran och apelsin, för mig helt nytt. Saffran har jag till bak, ris och fisk i olika varianter, men inte kött.

Stekta sparvar

8-10 cm-tjocka skivor bogfläsk (Benfri fläskkotlett går bra)

Marinad:
0,5 dl vinäger
5-6 dl vatten
1 tsk salt
0,5 tsk peppar
1-2 vitlöksklyftor, pressade
1 tsk saffran, mortlat med saltet (1 tsk!!!! Jag tog en påse med 0,5 g)
apelsinskal i strimlor, utan det vita- Hiram föreslår avkokade i nya vatten, nu förstår jag varför. Beskan i skalen ökar i marinaden.

Till såsen:
marinaden, silad
1 stjärnanis, mitt tillägg
1-2 tsk arrowrot eller potatismjöl
saften av en apelsin.
2 msk sherry
1-2 msk ljus soja
lite, lite fisksås

Blanda marinaden – den ska inte bli för sur. Koka av apelsinskalsstrimlorna (använd potatisskalaren för att göra dem) i några vatten, byt emellan. Blanda ihop, lägg i köttet som ska täckas. Låt ligga, säger Hiram utan att specificera. Hos oss blev det över dagen.

Ta upp köttet och torka av skivorna. Här blev jag förvånad. Saffranet hade färgat köttet i en grönaktig ton. Faktiskt blev jag lite rädd – skulle det här gå att äta? Tack och lov försvann det gröna vid bryningen.

Lägg några apelsinskalsstrimlor på varje skiva och rulla ihop (Snyggt, uppfordrar Hiram!). Fäst med snöre eller tandpetare. Bryn rulladerna till vacker färg i stekpanna, flytta över till en gryta med marinaden.
Vispa ur stekpannan efter varje omgång sparvar med vatten och häll i grytan. Jag passade på att lägga i en stjärnanis. Låt sjuda – hur länge säger Hiram inget om. Jag lät den sjuda på lägsta värme en dryg halvtimme, det var aningens för länge, skäms. 20 minuter kanske blir bra?
I det här stadiet lyfte jag ut sparvarna för att kunna vispa såsen lättare.
Tillsätt apelsinsaften. Red av till "blank simmighet" med potatismjöl utrört i kallt vatten.
Det ska vara rikligt med sås.
 "Den egna skapande fantasien kan träda i kraft. Kanske behövs mer salt och peppar – kanske den som har kinesisk soja hemma, vill ta någon tsk i såsen – eller ett skedblad av något matvin." skriver Hiram.

Jo, egna fantasin behövdes. Det var gott, men platt. En skvätt sherry – knappt 2 msk – och någon matsked ljus soja gjorde underverk, men inte perfektion. Några små droppar asiatisk fisksås – hokus pokus, trolleri – jättegott! Saffranet anades, med vitlökston, för övrigt en fyllig citrussås En bra rätt att variera fläskkött med, men nästa gång blir under vintersäsongen. För mig hör saffran och vinter ihop. Men vi har i alla fall fått stekta sparvar i munnen!

Förresten:
Eij flÿga steekta sparfwar / I Munnen, när man tarfwa
skrevs redan på tidigt 1700-tal enligt SAOB.
Kungen var sannerligen ingen nyskapare av ordspråk där, som många ville tro. Tänk, han fick kritik för något han inte ens hittat på själv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Änglamat såsom Hiram gjorde

16 april 2009
http://www.flickr.com/photos/krischa/616842879/http://www.flickr.com/photos/kenjisnapshots/3176974748/http://www.flickr.com/photos/krischa/616843487/

Hirams Änglamat är en av mina favoritdesserter, speciellt bra om man har många gäster och vill förbereda fler dagar i förväg. Har man ingen glassmaskin är det ett utmärkt sätt att göra något glassliknande. Den har en tydlig vuxenkaraktär med spritsmaksättningen. Änglamat är egentligen rån fyllda med grädde smaksatt med bär, innan glassens tid. Det här receptet är väl helt enkelt den felande länken mellan gammeldags änglamat och dagens glass, möjligtvis via 80-talets parfaiter.

Grunden är ungefär en italiensk maräng som fryses och blandas med vispgrädde och smakämnen, för att sedan frysas igen. Lätt som en plätt!
Men man får vispa ett tag. Det är bra om man har en matberedare med vispinsats eller ett stativ till vispen.

Änglamat
ca 15 port

3 dl ren äggvita (från ca 10 ägg)
6 dl socker
2 ½ dl vatten
6 dl vispgrädde
1 dl strösocker
2 dl valnötter och/eller mandlar
3 msk päronkonjak, kirschwasser eller allra helst punch tycker jag

  • Koka upp vattnet och sockret i en tjockbottnad kastrull, och låt koka tills lagen är 127 °C eller om du är utan termometer, lagen trådar sig mellan fingrarna. Använd helst en digital termometer, dock.
  • Dela under tiden äggen, mät upp och lägg upp i en stor vispskål. Vispa lätt (börja när sockerlagen är ca 120°) så att äggvitorna börjar skumma.
  • Häll sedan sakta den heta sockerlagen i en tunn stråle ner bland äggvitorna medan elvispen kör för fullt.
  • Vispa länge tills det hela blir en tjock, glänsande, vit massa. Fortsätt sedan ett tag och låt det hela svalna. Om du vill att det ska gå fortare, ställ vispskålen i ett isbad.
  • Frys den italienska marängen i minst 4 timmar.
  • Karamellisera nötter eller mandlar, dvs smält sockret till det är vackert brunt, lägg i nötterna, bred ut  på bakplåtspapper och låt stelna. Grovhacka massan när den svalnat.
  • Ta ut den ganska hårda marängsmeten ur frysen, skär den i skålen med en kniv tills den börjar mjukna lite.
  • Vispa grädden tjock och smaksätt med spriten.
  • Blanda äggvitemassan, nötterna (spara lite till dekoration) och grädden med en sked och lägg i två serveringsformar. Frys igen.
  • Innan servering, ta ur frysen en stund innan, massan är hård. Dekorera med de kvarvarande nötterna.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Sardinsallad med linser, tomat och grönpeppar

15 april 2009

Till båtmatsrecepten lägger jag också denna stöld, eller är det inspiration? Receptmakare är fantastiska matälskaren Lisa Förare WInbladhTaffel.se.

Sardinsallad med tomat och grönpeppar (2 personer)

1 burk dyra sardiner i olivolja
300 g fina tomater, grovt tärnade
1 tsk torkad grönpeppar, krossad
1 msk fin sherryvinäger
2 msk olivolja
2 dl kokta svarta linser
2 salladslökar, tunt skivade
10 blad basilika
lite citronrasp

Blanda grönpeppar med olja och vinäger, låt stå medan du förbereder resten av salladen.
Varva alla ingredienserna i två skålar. Toppa med basilika och citronrasp.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,