Posted tagged ‘paj’

Filopaj med feta och fel

11 juni 2009

Jag har inga hemmafruanlag. Jag är varken tillräckligt desperat, skointresserad eller i behov av hemliga älskare eller tillräckligt duktig matlagare.

Det här receptet lät lovande, Lottas alter ego gör vanligen så fantastiska recept. (För att inte nämna hennes foton! Eller hennes roliga texter!)
Samtidigt skulle det kanske vara en bra idé på båten i burkugnen med konserverade grönsaker och filodegen i vacuumpack. Visst blev det ganska gott, men inte så gott att jag skulle göra det igen likadant. Lite okryddat, såsigt. Utseendet var ändå trevligt. Gissningsvis ligger felet hos mig, men vad? Tål att kluras på.

Till pajen serverade vi chips av lufttorkad skinka, kokta ägg och en broccoli-blomkålsblandning.

Jag skriver ner hur jag gjorde här för att kunna förändra receptet efter eget tycke senare.

Filopaj med tomat och feta
Ursprunglig receptmakare: Lotta Lundgren, men jag har ändrat lite

2 vitlöksklyftor
2 förpackningar krossade tomater
1 msk honung
1/2 tsk fänkål
salt och svartpeppar
3 ark filodeg
olivolja
1 burk cannelinibönor
1 burk kronärtskockshjärtan, delade
12 svarta eller röda oliver
450 g blandade tomater i trevliga bitar
1 förpackning (200 g) fetaost

 Sätt ugnen på 200°C.
 Pressa vitlöken och fräs tills de får aningen färg i olivolja. Tillsätt krossad tomat, honung och fänkålsfrö och smaka upp med salt och nymalen svartpeppar. Låt puttra ihop till lite fastare konsistens, ca 30 minuter men minst 10.
Fodra en springform med filodegen, pensla lite olja mellan lagren och fyll med tomatsåsen, kronhjärtan, oliver, tomatbitar och fetaosten bruten i bitar.
Grädda i ugn, 25 – 30 minuter .

Nu till mina noteringar – skrivna av mig för mig:
Jag lade till bönor och en burk tomater så att det skulle räcka och mätta alla. Tanken var bra, men naturligtvis blev det mer vätska. Den fyllde formen en dryg centimeter upp, inte mer, men blev såsom tomatsåser alltid blir, rätt såsig. Nästa gång kommer jag ha i tunna skivor potatis också. De färska tomaterna vätskar sig ju också.

Det blir mycket grönsaker – som är helt okryddade och ligger ovanpå tomatsåsen på grund av mängden. De måste i min mun kryddas. Vänd dem med lite olja, salt, peppar och timjan innan.

Filodeg är trevlig, men öppna inte ett paket extra för det här – det går ju bara åt tre av 12 ark. Filodegen gör mycket lite för vare sig smak eller konsistens i den här rätten, men mycket för utseendet. Det går förstås inte att lyfta pajen ur formen med så få ark och så mycket grönsaker.
På båten går smörpapper utmärkt. Fördelen är att det ser trevligt ut och att det blir lättare att diska. Rätten bli då mer som tomatbakade grönsaker.

Det borde ha varit mer vitlök i. Dessutom hade jag uppskattat mer fetaost – trots en bra, smakrik sort, men resten av familjen tyckte det var lagom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Lökpaj – nästan rätt

05 maj 2009
Från åren i Berlin är det några saker jag verkligen saknar. En av dem är de specialiserade småaffärerna i nästan varje kvarter: slaktaren, apoteket, grönsakshandlaren och bageriet. Bagerierna öppnade klockan 6 på morgonen och väldigt många gick dit för sina frukostbrötchen varje dag. Då och då kunde man se någon i pyjamas, men oftast var alla klädda för dagens arbete.

"Mitt" bageri hade också lite smårätter, som paj. Deras bästa var en lökpaj – Zwiebelkuchen –  i långpanna, man köpte en bit på 10×15 cm för inga pengar alls, den var så aromrik.

Jag har sedan dess försökt göra en likadan, men hittills inte lyckats. Men det är inte målet, utan vägen, som är det viktiga, är det inte så?
Försök hittills har inkluderat olika mjölsorter, jästdeg, bakpulverdeg, olika löksorter, förkokt lök, rå lök, med och utan ägg, med och utan ost, olika kryddor – men precis som i minnet har det inte blivit.
På vägen mot den rätta lökpajen blev det här ändå en mycket bra variant:

Lökpaj – nästan rätt

Pajdeg:

3,5 dl vetemjöl
125 g smör, kylskåpskallt
3 msk kryddad vodka, iskall

Fyllning:

2 stora gula lökar
1 stor purjolök
4 vitlöksklyftor
2 msk smör
1 tsk timjan
2 tsk honung
100g fetaost
1 dl riven ost
2 ägg
salt, peppar.

Lökpaj i formPajskal:
Pajskalet är av en vanlig pajdeg. Spriten är till för att göra skalet sprödare, den hindrar glutenbildningen i degen. Av samma anledning ska man få i hop degen så fort som möjligt, allra helst i matberedare.
Tillvägagångssättet är enkelt: Ha allt i matberedaren, sätt på i kanske 30 sekunder tills allt flockat sig. Häll i plastpåse, tryck snabbt ihop det till en deg. Lägg i kylen en timme.
Kavla sedan ut degen tunt och klä en pajform (här 23ø cm, ta gärna en större) med den, nagga botten. Kläm eventuellt fast kanten med folie så den inte kanar ner i ugnen. Förgrädda skalet i 10-15 minuter i 200°.

Fyllning:
Skiva alla lökar och smält dem i smöret i en stekpanna, det tar kanske 10 minuter. Löken ska inte bli brun. Ta av från plattan. Ha i smulad och riven ost, timjan, honung och rör om. Låt äggen blandas i. Smaka av med salt och peppar. Lägg i det förgräddade pajskalet och grädda i ugn, 200°, ca 30 minuter tills pajen har fin färg.

Pajen passar som ensamrätt till sallad, kanske med skinka eller bacon till. Kall är den en utmärkt bufférätt, som vickning eller till picknik.

Under tysklandsperioden var ett av modeorden "Preis-Leistungs-Verhältnis", det vill säga Pris-Prestations-Förhållande. Den här pajen har ett mycket högt sådant. De skenbart enkla och billiga ingredienserna blir tillsammans jättegoda. Krämig, lite sötsalt, aromtät fyllning till en spröd botten. Mmmm.
[Uppdatering: Nyss lästa jag denna rejäla sågning av själva pajkonceptet. Ljuset i mörkret är att min variant tar hem poäng i alla klasser: mycket fett, långsamt smält lök, knaprig botten, krämig fyllning och ingen j–la äggstanning.]

Jag verkligen älskade den här pajen. Ofta, ofta blev den snabblunch eller enklare kvällsmål.
En gång när jag var bjuden på ett inflyttningskalas hos urberlinare skulle man ha med sig något att äta. Som jag bodde var det omöjligt att göra något mer avancerat än att laga te, så jag köpte en hel stor plåt (tänk fyra pizzakartonger i storlek) av denna Zwiebelkuchen och transporterade på U-bahn. Bara det var ett äventyr.
Väl framme tittade alla hippa innemänniskor konstigt på mig. Lökpaj var tydligen sååååå bonnigt, dåligt gjorda sushis, mosig pastasallad och sönderstekta kycklingspett var mycket chicare!  Efter festen var hälften av alla sallader och spett kvar, men inte en smula av lökpajen ….

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,