Posted tagged ‘recension’

Lördagsbrunch på Berns Asiatiska [Bilduppdaterad]

30 mars 2010

Bild lånad av Malingering/Flickr

I helgen hade vi traditionsenlig marslördag med familjen. Först en trivsam guidning på Hallywska palatset.  Med tanke på att vi hade två nyfikna, klåfingriga barn med oss var nerverna lätt anspända, men det gick hur bra som helst. Guiden pratade så bra att ungarna var helt absorberade av ord och intryck. Tålamodet tröt inte förens de sista minuterna. Mest intryck gjorde nog den yppiga, överdådiga, guldiga stora salongen i barockstil med viktorianska möbler, de hade aldrig sett något liknande.

Sedan gick stegen mot Berns Asiatiska för att äta deras brunch. Det är verkligen ett trivsamt sätt att tillbringa en regntung vårdag. Rekommenderas varmt!
Både miljö och mat passar en familj. Det är lite lyxigt och komfortabelt på samma gång att sitta i deras mjuka, röda stolar under gigantiska kristallkronor. Buffématen är varierad och riklig så alla hitta något de gillar.

Nästan hela familjen är sushifans, vändorna till sushibaren blev många. I helgen hade de de finaste pilgrimsmusslorna till sashimi, ljuvligt! Min tonfisk var riktigt bra. Maken som åt sushin efter oss andra fick däremot en annan tonfisk som inte var lika len. Kan tonfisk ha senor?

Det finns ett fint salladsbord med kanske 15-talet kalla rätter och sallader. Vi hade bespetsat oss på ostronen, men samma dag skrev morgontidningarna om frekventa fall av kräksjukan efter att gäster ätit just ostron.  Vilken restaurang nämndes inte, men lusten att äta fler mollusker än ett föll rejält. Maken brydde sig dock inte, han åt rejält många, ostronälskare som han är. De var fina! Vi försökte detektera kumquatsvinägern, men den måste ha varit väldigt mild. Ostronen smakade mindre metall än naturella, det var väl det. Vi mådde utmärkt dagen därpå, i fall någon undrar.

Annars är de starkaste minnena från det kalla bordet den japanska inlagda laxen som mest smakade strömming i 1-2-3-lag — goda, men i min mun passade den smaken inte till något annat–, den japanska misomajonnäsen som var ljuvlig och sist men inte minst den helt gudomliga japanska bläckfisksalladen med alger. Den skulle jag bra gärna vilja veta hur de hade gjort.

Det varma bordet hade flera olika sorters dumplings, alla torra och tråkiga, jag är ledsen. Dem behövde man inte fylla magen med.
Däremot de japanska ångade gyoza-pirogerna, speciellt den med fläskfärs, var goda.

Det fanns en välsmakande tom kha gai, med de rätta ingredienserna tror jag, om än aningens för tjock och fet i min mun. Här vill maken inflika att när han åt soppan en stund senare – en ny soppgryta –  var den perfekt! Den vänliga servitrisen rekommenderade de thailändska köttbullarna i röd curry, eftersom det är en av storsäljarna på lunchen. Jodå, de var okej, stora, lagom fasta, lagom mjuka. Smakerna i dem spretade alldeles för mycket, en tugga smakade kraftigt av citrongräs, nästa bara chili.

Det fanns en indisk vegetarisk gryta med tomat, spenat, spiskummin och färskost. Det var en helt annan smakpalett än det övriga. Jag gillade den inte alls.

8-åringen fullkomligt älskade de hoisinkryddade kambenen.
Vi vuxna misstänker att de var återuppvärmda flera gånger för de var väldigt torra och tråkiga.

Tofuwoken med udonnudlar och vårlök såg lite anonym ut, men var oväntat god i munnen. Milda harmoniserande smaker med lite halkiga nudlar och mjuka tofukuber. Den vill jag gärna äta igen. Den var god, kanske inte godast, men överraskade otroligt positivt.

Det var nog de japanska rätterna rakt över som passade just mig bäst den dagen!

Jag tror vi provade allt, trots de många gånger lätta rätterna blev vi proppmätta. Det hindrade inte barnen från att gå flera varv till dessertbuffén. Där fanns puddingar, mousser och bruléer, kakor, tårtor, frukt och tryfflar. Jisses, himmelriket var nära för omyndlingarna. Vi vuxna delade på en pytteliten choklad-kladdkaka, en halv lemoncurd och åt varsin liten kula tryffel till kaffet, sedan var det stopp. En doggybag hade inte varit dumt.

Edit: Den vänlige källarmästaren på Berns Asiatiska har läst inlägget och skickat ett mejl:

”Jag såg att du ställde frågan om tonfisken kan ha senor. Det har den, fast inte i den bemärkelsen som landdjur har senor. De sitter som lameller in mot benen och kan vara riktigt grova men man skär bort dem där de blir för grova.
/…/Revbensspjällen blir aldrig återuppvärmda till gäst. De kasseras, men däremot är de varma mycket längre än om man lagar den till a la carten. Har de legat för länge kan de tyvärr bli torra.”

Det tycker jag var sympatiskt! Tack för svaren!

Fakta: Berns Asiatiska
Brunch Helger 11.30 – 13.30 eller 14.00 – 16.00
Pris: 345 kr  per person
För barn under 5 år kostar buffén ingenting och för barn mellan 5-12 år kostar den 80 kr. 13-16-åringar kostar 175 SEK.

(Alla småbilder är lånade med tillstånd från Berns Asiatiska.)

Annonser

Nya risblandningar – ett familjetest

12 mars 2010

Vi har provat de nya risblandningarna från Druvan.

Åsikterna? Tja, jo, oglammiga vardagstillbehör i klass med det vanligaste familjeriset, helt utan lyxfaktor. Kanske passar det de familjer som vill föra in nya saker i menyn men inte vågar ta steget fullt ut. Instegsmat till det nyttiga, liksom; om man vill vara våghalsig med säkerhetsbälte, knäskydd och cykelhjälm på.

Quionoarisblandningen var absolut det vackraste, väldigt tilltalande för ögat . Tyvärr tillförde quinoan absolut ingenting till smak eller konsistens. Jag hade gärna haft mer av den fina, goda, krispiga örten i blandningen. Inte heller riset hade någon egentlig egensmak. Jag blev lite besviken.

Bulgurrisblandningen höll vad den lovade – mer saftig än en ren bulgurblandning, mer smak än bara ris. Det visade sig vara utmärkt som kall sallad i wraps dagen därpå, den höll ihop fint utan att vare sig vara grötig eller smula. Lite svårt för det estetiska hade jag, vita avlånga risgryn med gula runda bulgurkorn. I mitt tycke måste man blanda i något mer såsom örtkryddor så att det blir tilltalande för ögat.

Kornrisblandningen var den jag hade mest förhoppningar eftersom jag gillar korn. Igen – utseendet! Det ser inte trevligt ut. Smaken är OK med mustigheten från kornet. Men här tar kornet över så man kan faktiskt köpa rent matkorn istället. Matkorn har den speciella, i min mun trevliga, egenskapen att vara lite mer tuggigt än ris. Barnen som inte gillar just matkorn speciellt gillade inte den här blandningen mer. Efter det lyckade resultatet med bulgurriset kallt sparade vi lite av det här också. Tyvärr grötade det sig för mycket och korngrynen blev tvåliga munnen. Jag vet inte om vi hade otur eller om det är kombinationen med ris som gjorde det. Det är inget jag känner igen från rent kokt korn dagen efter.

Skulle jag köpa de här produkterna? Kanske, hellre än Farbror Bens, men ännu hellre quinoa, bulgur eller korn för sig. Tyvärr vet jag inget om prissättningen, det påverkar vardagsvalen.

Den finstilta bakgrunden:

För att förstå vad vi jämför med ska jag berätta vad vi tycker rent generellt om matblandningar. Vi köper i vårt hemmaliv i princip aldrig sammansatta produkter som smaksatt crème fraiche, salladsdressingar, kryddbladningar, smaksatta färskostar eller vad det kan vara. Inte av princip utan för att det i långa loppet är enklare att låta bli. Specialblandningarna är enkla att fixa till själv och oftast äter man just den bara en gång, nästa gång vill man ha en annan smak. Ja, vi vill i alla fall det. Det är enklare att ha bassakerna hemma och då och då köpa det lilla extra att piffa upp med.

På båten händer det att vi har med såna färdiga saker. Men då ska det vara kort tillagningstid på gasolköket också. De här blandningarna behöver 20 minuter precis som vanligt ris.

Vi äter gärna couscous, bulgur, matvete och andra gryner. De olika familjemedlemmarna har olika preferenser. Minstingen tycker bäst om de små, små kornen i cous cous. Tonåringen föredrar bulgur eller ännu hellre pärlcouscous. Maken äter det mesta men är ruskigt trött på bulgur. Allra helst vill han ha matvete. Själv äter jag allt av detta, får jag välja matvete eller matkorn för strukturen och den mustiga smaken eller quinoa med nötigheten.

Ingen i familjen är speciellt förtjust i vardagsris av paraboiled typ. Någon enstaka gång blir det jasmin- eller basmatiris.

Klart godkända kikärtor

10 juni 2009

Slentrian är farligt. Vid den vanliga matrundan slinker det alltid ner några burkar bönor eller linser, men alltid "de vanliga". Det är dumt. Häromdagen köpte vi Zetas ekologiska kikärtor i papperstetra för första gången. Kikärtor på burk äter vi ofta, utan att tänka närmare på smaken för de är neutrala i sig och har ändå bra stuns i tugget. En hyfsad stapelvara att ta till, helt enkelt.


(Bild lånad från Zeta med tillstånd)

Men de här från Zeta: Nötigare, bra sälta, ännu bättre konsistens, bättre färg – och inte tillstymmelse till plåtsmak som burkarna faktiskt har. Köpvärda!
Hädanefter blir de den nya slentrianvaran.

De andra bönorna i sortimentet får vi prova efterhand.

Finn Felen

05 april 2009
Hitta felen i den här bilden.

Fokus, centrering, färger …. Hur många fel kan ni hitta? Facit längst ner.

Häromdagen var sjuåringen med och handlade. Vi vill gärna uppmuntra egna initiativ även på matfronten så han fick bestämma kvällens gastronomiska höjdpunkt. Bläckfisk. Som fiskpinnar. I Willys frysdisk hade han  hittat ett färglatt paket med en stor färgglad bläckfisk på. Varför inte? Prova kan man ju alltid.

I paketet låg ett antal mörkorangea pinnar med tunn, sandliknande panering. Vi följde instruktionen på paketet i ugnstemperatur och tid. Resultatet: Tvi vale! Jag lämnar sällan mat, men det här var oätligt. Den stackars lille matkreatören åt tappert och framhärdade att det var gott …. Men jag undrar, han lät lite dämpad.
Moset gjort på potatis och jordärtskockor blev desto godare.

Facit:
Visserligen fototekniskt bedrövlig bild, men rätt svar: Pinnarna ska bort!!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om   , , , ,