Posted tagged ‘rotfrukter’

Svarta laxpinnar med apelsin- och kålrotssallad

21 mars 2010

Sesampanerade laxpinnar  med apelsin-chili-kålrotssallad,
inlagd ingefära och basmatiris

Häromdagen skrev Fröken Dill om laxfiskpinnar panerade i svarta sesamfrön. De såg så fina ut att jag ville pröva detsamma meddetsamma med de frysta laxbitarna som låg i frysen. Resultatet blev sådär, främst för att råvaran var sådär. Portionsbitarna visade sig var hoplagda snuttbitar från fiskrumpan, när de tinade ramlade allt isär. Det blev svårt att forma fina fiskpinnar. Nästa gång ska jag göra dem av färsk lax istället. Trots den malören: smak och utseende gav mersmak.

Jag skar laxen i lagom stora fiskpinnebitar. Sedan hällde jag över citronsaft och saltade, så fick de stå 20 minuter. Efter det rullades fiskbitarna i svarta sesamfrön för att sedan stekas 1 1/2 minut på varja sida. De (som höll ihop) fick en lite rå kärna, gott.

I kylskåpet låg också en kålrot och jag mindes att Matäskaren på Taffel haft ett recept jag var nyfiken på. Nu hade jag förstås inte alla de ingrediensena hemma, tofu och torkade räkor är inte stapelvaror hos lokala handlaren, det blev till att spåna ihop en egen blandning att servera till fisken. Det blev inte alls dumt.

Kålrotssallad med apesin och chili:

  • 350 g kålrot i cm-stora kuber
  • 2 lökar, tärnade
  • 30 g (2 cm) tjock ingefära, finhackad
  • rapsolja
  • 1/2 tsk sambal oelek
  • 1 tsk fisksås
  • 2 dl grönsaksbuljong
  • 1 apelsin
  • 3 mska gräslök

Stek kålrotskuber, lök och ingefära på medelvärme i oljan i ca 15 minuter tills kålroten är mjuk. Ha i sambal, fräs 1 minut till. Tillsätt fisksås och buljong, låt koka ihop  ett par minuter.
Filea apelsinen, pressa apelsinsaften som är kvar i skrovet över kålrotsblandningen, blanda i apelsinköttet och gräslök . Smaka av med salt. Låt gärna stå en timme så smakerna hinner goffa ihop sig.

Servera fiskpinnarna med kålrotssallad, inlagd asiatisk ingefära och basmatiris.

Snabba sellerimoussen på vardagsvis

07 maj 2009

Nu föll planeringen ihop som en trasig ballong. Handla skulle vi inte behöva, leverans var på gång. Men: Årstiderna kom inte i tid till kvällsmatlagningen ….
De där musslorna får vi nog äta imorgon.

Skåpsrensning – det stora problemet var av förståeliga skäl grönsaker – gav ingredienserna selleri, en bit bortglömd grönmögelost, lite lök och några tomater och ett korvpaket ur kylen och små klargröna ärtor ur frysen. I torrskaffningsförråden fanns torkad svamp och matvete. Middagen är räddad!

Det blev matvetesallad med först blötlagd, sedan olivoljestekt svamp med likaledes stekt lök. Blanda med kokt matvete, slå på en dutt god vinäger. Tillsätt färger i form av ärtor – de kan tina i salladen – och halverade små plommontomater. Salt behövs, nymald peppar.
Till det stekta snedskurna korvskivor, jag gör ofta så för då äter de yngre matgästerna faktiskt mindre korv och mer sallad.
Men det var inte det jag ville skriva om, utan sellerimoussen till. Inspirationen härifrån – igen och förstås.

Sellerimousse på vardagsvis

600 g skalad selleri skuren i cm-stavar

1/2 dl olivolja
1 dl fet créme fraiche
75 gr gorgonzola
1 kapsyl balamicovinäger
1 tsk rårörsocker
1 vårlök – delad i det vita och det gröna, vacker skuren i småbitar
salt, peppar
1/2 dl rostade hasselnötter, grovt hackade

Stek selleristavarna gyllene i olivoljan. Sänk värmen ordentligt, lägg på ett lock och låt dem bli krämigt mjuka, det tar ca 10 minuter. Låt svalna lite.
Mixa sellerin med ost, vinäger och créme fraiche. Smaka av med socker, salt och peppar. Blanda ned det vita från löken.
Om det finns tid, låt mos-moussen stå en timme i kylen – i alla fall en stund!
Lägg i en skål, strö över det gröna från löken och hackade nötter. Mängden räcker nog till 6-8 portioner – till ännu fler som dipp.

Kommentarer från familjen: Den yngre tyckte att det smakade för mycket, men det gick bra att äta till matvetesalladen. Den gammeläldste blev stormförjust och tyckte det borde varit mer grönmögelost. Den äldre och jag tyckte helt enkelt att det var ett väldigt gott sätt att äta selleri på.

När vi så småningom var mätta och belåtna upptäckte vi grönsakslådorna på ett mycket logiskt ställe i carporten – bara inte på den vanliga platsen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,