Posted tagged ‘strömming’

En riktig silverskatt

26 maj 2010

Nu har strömmingen kommit här i inre skärgården. Det är roligare och nästan mer speciellt än kräftpremiären nuförtiden, när skaldjuren släppts fria när dett gäller inköp. Strömmingen kan inte människan påverka, den kommer när den kommer.

Så när jag i helgen roade mig hemma hos vänner och bekanta tog fadern barnen och affärsbekanta ut i den vackra sommarkvällen med båten. De två gästerna hade aldrig fiskat förut. En vik och två öar bort sänkte de strömminghäcklorna och enligt 8-åringen han de inte räkna till 20 innan det var full på alla krokar! På en halvtimme var en hink mer än halvfull. Då var det ändå bara tre av fem som fiskade, en var fullt upptagen med att hjälpa de andra häkta av fisken och tonåringen tog som sin uppgift att bryta nacken av fångsten.

Med den mängden ansåg kaptenen/värden/vanefiskare att det fick vara nog, han visste vem som skulle få rensa.

Väl hemma tog det två timmar att rensa strömmingarna, nästa dag två timmar att lägga in och städa köket.

Det blev 108 st silvriga fiskar. 1, 7 kg rensat och klart. Efter att ha donerat burkar till gästfiskarna och andra vänner är kylen fortfarande full med fisk.

Samma morgon skrev Gitto om kräftinspirerad strömmingsinläggning. Det vore kul att prova, men föll på att latmasken inom mig inte orkade åka och köpa det som saknades.

Det fick bli en alldeles vanlig inlagd strömming med väldigt lite socker och väldigt mycket rödlök, min barndoms strömming.

Väldigt gott på knäckemacka!

Ättiksströmming

  • Till 1 kg orensad strömming eller 600 g rensad.
  • Salt
  • peppar
  • smör
  • dill
  • rågmjöl
  • 2 st rödlökar

Lag:

  • 3 dl vatten
  • 0,5 dl  ättiksprit 12%
  • 0,5 dl  socker
  • 1 st  lagerblad
  • 10 st  vitpepparkorn, lätt krossade

Salta strömmingen och låt den ligga och rimma i 20 minuter.
Lägg fiskar med skinnet neråt på en skärbräda.
Lägg på en yttepytteliten klick smör och en nagelstor hög dill. Lägg på en strömming ovanpå. Alternativt vik dem dubbelt så de färdiga flundrorna inte blir så stora på knäckemackorna.
Vänd flundrorna i rågmjöl – mycket godare än andra alternativ tycker jag.
Stek i smör ca 3 minuter på varje sida.

Om man har många strömmingar kan man steka dem på en plåt i 250°-ig ugn i ca 20 minuter, vänd efter halva tiden. Det osar mindre än i stekpannan också.

Låt de färdigstekta strömmingarna svalna. Varva den med skivad rödlök i en skål eller burk.

Koka ättikslagen, låt svalna. Häll den på strömmingen. Låt härligheten stå i kylen minst  ett dygn innan tjuvsmakning. Hållbarhet ca två veckor i kyl, längre om man inte lyfter ut den titt som tätt.

Stekt strömming med dillmos

16 maj 2010

Med tanke på hur gott det är äter vi stekt strömming alldeles för sällan. Lite beror det på att rensningen tar för lång tid. På sistone har det allt oftare funnits färdigrensad i diskarna, nu finns det inget att skylla på längre.

Om ytterligare ett par veckor går nog strömmingen till här utanför. Det är en härlig syn, alla går man ur hus och sätter sig på vilket flytetyg som helst med strömmingsrev i näven. Det nappar verkligen, på bara ett par minuter kan man ha en halv hink full. Det är som när man plockar svamp – det är lätt att fylla korgen men det tråkiga rensningsjobbet tar vid hemma.

Ett tips: de är faktiskt lättare att rensa om de legat ett dygn. Ännu lättare är det om maken gör det.

När de väl är rensade är stekt strömming busenkelt.

Salta filéerna och låt de ligga och rimma i 20 minuter. Lägg  sedan hälften av med skinnsidan nedåt på en skärbräda, fyll med till exempeel smör, kaviar och persilja och lägg på resten av filéerna.

Vänd i rågmjöl kryddat med salt och peppar. Stek ett par minuter på varje sida i smör. Klart!

Servera med potatismos, skirat smör och lämplig grönsak.

Senast vi lagade detta passade vi på att prova den nya dilloljan från Zeta. Vi hade förhoppningar om den, för är det något jag saknar på sommaren ombord på båten är det smaken av färsk dill till potatis eller nyfångad abborre. Potatismoset fick en matsked dillolja precis innan servering. Gott, men inte sensationellt.

Ja, båtlivet kanske den lilla flaskan är bäst till. Den är lagom stor för det, innehåller bara 1 dl. Men i hemmaköket föredrar jag ett färskt grönt knippe alla gånger. Det var en liten unken biton över oljan i min näsa. Barnen, å andra sidan, jublade och sa att det luktade kräftor. Vi ska prova lite till.

Sill och strömming på Gondolen

16 december 2009

Häromkvällen var det provsmakning av sill och strömming på Gondolen. Rätterna var signerade Erik Lallerstedt, men bakom det praktiska chefskapet stod köksmästaren Daniel Jonasson. Inbjudare var Tastecasting.se, mer om dem senare.

Väl på Gondolen, mitt i värsta julbordsrusningen med uppklädda representationsätare, blev vi eskorterade över taken i snödrivor till ett av resturangens fina privatrum, skapat för just provningar, matlagningskurser och visningar.

Lite spänd var jag efter att ha läst om Stellans provning i Göteborg. Där hade det kommit provsmakare i grupper som redan kände varandra. Här var jag själv, det kan vara lite mödosamt att vara ensam i ett stort gäng som redan är etablerade vänner. Men den här gången var det annorlunda – alla deltagare kom en och en, även om flera åtminstone kände till varandra. Det var lätt att konstatera att det var en samling pratlådor, det blev många samtal på korsen och tvärsen om allt möjligt, med viss koncentration kring mat, entrepenörsskap och social medier av olika slag.

Vad bjöds det på då?

Det var tre strömmingsvarianter och tre sillrätter, dessutom fick vi prova Erik Lallerstedts framtagna akvavit.

Bland fiskarna fanns flera trevliga överraskningar, sill kan vara otroligt gott från skickliga händer!

I smakmässig ordning börjar jag med löjromsströmmingen. Den var god, men lite ”Jaha”. En fast och fin strömming i en basic krämig sås av crème fraiche och majonnäs med aningens citron och en rejäl klick löjrom. Välgjord, väldigt snäll, inget stack ut, vänlig men ja – lite tråkig.

En av sillarna var också mer oglamorös än den snofsiga klädseln lovade: lingon-och-vodka-sillen. Mycket vacker, men lite lite innehåll. Precis som en mindre lyckad dejt. Fina råvaror men en alldeles vanlig inlagd sill gör jobbet lika bra hemma. Missförstå mig inte: Den var god och vällagad, men ingen sensation.

Mycket fin var strömmingen i majonnäs smaksatt med rostad vitlök. En variant man kan lyckas väldigt bra med hemma, tror jag. Mosa välrostad vitlök i majjo, lägg i färdigköpt sill eller strömming, voilá!

Nu de tre sorterna värda att gå dit för, bara de:

Den enbärsgravade strömmingen! En strömming som fått liga i klarlag lite kortare tid än vad man annars gör. Sedan var den gravad på samma sätt som man gravar lax (ni vet, salt, socker och så vidare), men mycket längre i tid, med kryddorna svarta senapsfrön och enbär. Den blev kortare i konsistensen än gravlax, men aromrik och tuggig  i texturen.

Vi fick också den bästa senapssillen jag någonsin ätit. Senapssill är nog den vanligaste nybörjarsillen, styrkan och sötman kväver fisksmaken. Så småningom vågar gommen pröva ”riktiga” sillar också och kanske till och med överger senapssillen på burk.

Nu blev det come back med besked: Aromrik sås med tydlig och starkt senapssting mot slutet. Daniel berättade att den var en spinn off av deras Biff Rydberg med senapskräm som blivit så poppis. Hemligheten i sillen var massor av både Colemans senapspulver och socker samt gula och bruna senapsfrön i en majonnäs. Det låter så lätt! Jag ska pröva själv, men jag misstänker att det var något mer med den där såsen ….

Som avslutning den bästa av de bästa, så har den fått namnet av en kunglighet: Drottning Margarethes sill. Det är en salt matjes som väl avskjöljd fått en ny sås av lika delar svartvinbärsgele, rödvinbärsgelé ketchup och 12 % -ig ättika. Den garnerades med rödlök och kapris och serverades med en pepparrotvästerbottenostkräm. Nu låter det ju nästan galet att blanda alla de här spretande smakerna – men de slogs inte, de samverkade verkligen till något nytt!

Samtidigt fick vi prova Erik Lallestedts Aquavit. Det var en välbalanserad snaps, frisk med citron och en aning kummin och yttepytte pepparton.  Den kändes modern på ett bra vis. Vi fick den serverad väldigt kall, när temperaturen gick upp kom det lite anis i sluttonen. Det gillar jag, men helt klart inte alla. Jag tycker det var en trevlig nubbe till fiskrätter, men knappast något för dem som vill ha rejälare doningar som Beska Droppar. Akvaviten går att beställa hos systembolaget med artikelnummer 70220.

Den generösa tilldelningen gör att jag inte vågar svära eder på att jag minns alla detaljer exakt så som de sades. Grunddragen är förhoppningsvis de rätta. Tur att andra skrivit om eventet också.

Arrangörer var alltså den i höstas startade sajten Tastecasting.se. Jag är lika nyfiken på det projektet som på sillarna som skulle smakas.

Min förhoppning som konsument är att Tastecasting blir ett komplement till proffessionella krogrecensioner och snabba svennebanantyckarenkäter. Visst finns det ett problem att arrangören eller restaurangen vet att det är ett provsmakningstillfälle och därmed fixar det bästa de förmår. Andra sidan av myntet är att maten bedöms av ett flertal munnar med olika preferenser och bakgrund – men alla  i min idealbild hyfsat kunniga och intresserade av mat.

Vi får se hur det utvecklar sig med tiden, starten är bra.

För krögare och kanske livsmedelproducenter borde det vara ett billigt och effektivt  sätt att sprida information och tankar om deras namn och produkter.

Tack till Tastecasting.se och Gondolen för några smakrika timmar!

Strömming

05 juni 2009

I helgen fiskade grabbarna strömming. Det var stor lycka på alla sätt och vis. Glada barn kom hembärande på en hink full av silver. Ändå hade de bara fiskat en halvtimme. Barnafadern visade sig vara fena (ha,ha) på att rensa, det tog inte alls lång tid.
På Mors Dag blev det stekt strömming till middag. Nu börjar jag faktiskt bli förtjust i den nya grillen. Det är perfekt att steka fisk på stekhällen. Samtidigt får grannarna njuta av de kulinariska dofterna och vi slipper lukterna inomhus. Ömsevinst, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om