Sjödamen flyter!

Fatta!

Jag sjösatte vår 5 ton tunga sjödam-i-sina-bästa-år alldeles ensam i lördags! I ösregn! Fortfarande är jag oerhört nöjd med mig själv.

Fast ensam och ensam – man är alltså "i lag" om 10-12 båtägare som gemensamt ser till att sling – banden som lyfter båten med kranen –  hamnar rätt och att tunga ställningar flyttas bort. Men det är "skeppar’n" som har ansvaret, och när ögonstenen släppts – bokstavligen, med plask – i vattnet ska:

1) motorn starta efter vintern
(Startbatteri, bränsle, rena bränslefilter…)

2) alla tampar och fendrar vara i ordning och på rätt ställe
(Var la vi dem för vintern, hur brukar vi ha dem?)

3) båten transporteras till bättre plats.
(I vårt fall en helt ny plats. Aldrig har vi kommit in till den från sjösidan förut – hur såg den ut egentligen?)

4) boj fångas och förtöjas vid
(Jisses, vad långt ned bojöglan är i verkligheten.)

5) brygga undvika att rammas
(Dyrt.)

6) brygga läggas fast vid.
(Prestige.)

Det var en rätt rejäl adrenalinkick, måste jag säga.
Det där att fånga bojen och samtidigt anpassa båten till bryggan var lite spännande. Så spännande att  alla av manligt kön som uppehöll sig på bryggan kom springande när de såg att det var en hon-könad styrman. Vad bra det kändes när båten gled mot bryggan, för att stanna på perfekt avstånd så att det bara var att ta ett enkelt kliv iland med tampen i hand. Yes! Gör om det, gubbar!

Maken, som påstod sig ha feber och åt Alvedon till frukost, kom sakta strosande med barnen när regnet äntligen upphört, solen strålade och det tunga arbetet var utfört.

Jaha, nu vet min man att det är av kärlek jag håller fast vid honom – inte behov. Jag klarar mig utmärkt på egen hand.
Vilket för övrigt han också gör, han mår bra nu.

Bild från förra året – i år fanns det ju ingen ledig fotograf. En kamera hade för övrigt inte tålt regnet i år.

Explore posts in the same categories: båtliv